Julafton i Napier

Julen 2017 tillbringar vi i Napier. Det har varit upp till 25ºC. Soligt som bara den och inte mycket till skugga. Då blir det lite jobbigt. Men vi hade bestämt oss för att åka till Hastings Farmer Market. Det var ett bra val. Marknaden är varje söndag och det var massor med folk. Det var en mycket bättre och trevligare marknad än den i Rotorua.

Den förste vi träffade var en spelman från USA lät det som. Han satt där med sin fiol och lirade lite. Han ar pratsam och frågade från vilken stat vi kom från. När vi svarade Sverige så lev han lite förvånad. Han var övertygad om att vi kom från någon stat österut i USA.

Vi hörde också att det fanns en blåsorkester som spelade. Lät lite brunnsmusik om det. Det spelades naturligtvis julmusik. Och det känns så fel när solen står som spön i backen och det är så varmt.

Dom tutade på troligen hela förmiddagen så länge marknaden varar. Det måste varit varmt.

Carina fick äntligen tag på sina avokados. Som hon har letat. Men nu så blev det några stycken. På en av vingårdarna som var där provsmakade vi ett vin. Inte alls dumt så där köptes 2 st flaskor för 20NZD. Är väl rätt OK pris, ~65:- flaskan.

Efter marknaden så vände vi mot Napier igen. Men på vägen tillbaka ligger Cape Kidnappers. Så vi svängde iväg dit. Nu kan vi inte åka hela vägen ut till spetsen med vå husbil. Men vi såg i alla fall udden och kom till havet. Man kunde även se en väg efter stranden som rasat vi någon jordbävning. Men dom hade helt enkelt stängt av den vägen och gjort en ny lite längre upp på land.

Nu till Bluff lookout i Napier. Krokigt och brant upp för berget. Sen var det skyltat att husbilar inte fick åka längre. Vi kollade med ett par som var ut och gick som sa att det var rätt långt kvar och det var uppför och brant. Surt sa räven. Men vi hoppade detta denna gång och åkte för att handla lite mat till i morgon.

Efter handlandet så var hungern lite på G. Efter lite letande och felkörande så gav vi upp tanken på Subway och det blev Burger King i stället.

Vi avslutar dagen med att åka ner till stranden i Napier. Det är nog hur lång som helst och en liten bit till. Nu hittade vi ett ställe man satt upp som tak över lite bord. Skönt med lite skugga.

Julmiddagen i år innehöll ingen sill, ingen lax, inga köttbullar bara lite skinka. Vi åt den vid havets kant i Napier.

God Jul från Napier

Vägen till Napier

Vägen ut från Rotorua var tänkt via Starbucks för lite frukost. Nu är inte Rotorua den enklaste staden att hitta en parkering i. Rätt mycket platser för handikappade men inte alltid de är långa tillräckligt för våran kärra. Den är lite drygt 7m lång. Då vi inte hittade någon lämplig plats så tänkte vi bara åka iväg och se om vi hittade något efter vägen. Men se, det var marknad idag igen. Så vi tänkte kolla lite bara för skojs skull.

Vi var långt ifrån ensamma där. Fanns en massa krims krams men också färska grönsaker. Priserna var lite väl höga tycke Carina. Hon har under hela resan önskat köpa avokado. På marknaden kostade dom runt 10:- styck. Så det blev inget med det. Vad vi hittade var ett stånd där man kunde köpa grillspett med lamm, fläsk eller kyckling. Det tyckte vi väl gott och köpte ett gäng som blev frukost.

Nu var siktet inställ på Taupo. Så iväg vi åkte. Är lite kul runt Rotorua för nu har Carina ofta fel på vilket hål vi ska åka, var vi har åkt tidigare och var vi är. Ofta får man höra ”Fenton Street” som finns men bara en gata heter så 🙂

Som ett uppehåll så var Huka Falls tänkt. Jag var bergsäker på att dammluckorna finns där. Carina sa nej. Och självklar har hon rätt. Gjorde samma fel 2016.

Men det rann mycket vatten där. 118m^3 per sekund. Vi var där en stund för att titta men många andra turister som också ska titta och fotografera. Men kul att träffa Konrad igen.

Innan vi kom in i Taupo hade vi bestäm att fortsätta till Napier. Vi hade inte kommit fram till något om lockade speciellt. Vägen är rätt lång, delar av den är tråkiga. Mycket långa raksträckor. Så vi stannade till ett par gånger. Jag var lite kaffesugen och att jag önskade hitta ett ställe som låg någonstans utanför ingenstans. Precis ett sånt ställe vi träffade på förra gången. Vi trodde bägge det var södra ön. Straxt därefter så fann ett fikaställe och det var just det ställe vi pratat om. Vi kände igen oss och köpte lite fika. Till och med satt vid samma bord som sist men med ombytta platser.

Krokig väg som slingrar sig uppför. Vi var uppe på 700m som högst. Och lite segt så vi stannade på en utkiksplats. Vilket ställe. När vi stannat så var det inte ett vattenfall utan två.

Fortsatta resan går utan problem och vi har siktet inställt på samma camping som 2016. Det sägs att det kan vara svårt med platser ju juldagarna. Så vi passar på att boka tre nätter på en gång. Blir skönt att ligga still ett tag. Vi fick en plast nära toa, duschar och kök. Passar oss perfekt. Lite stirrigt med alla ungar som cyklar runt och tjoar. Men det är väl vad ungar gör.

Vi har lite planer inför morgondagen så vi får se vad vi gör av dessa. Det är ju julafton men här är det som en vanlig söndag.

Japaner, japaner, japaner. Japaner överallt

Då det skulle regna idag så skulle vi ta det lugnt. Lite shopping kanske och någon fika på stan. Vi började med lie site seeing med att åka till Lake Rotorua och sitta en stund. Lätt vind och varmt var det. Inte så mycket aktivteter, bara hjulångaren som körde sin tur och några som hängde i en fallskärm efter en båt.

Vi passade på att slänga lite plast- och glasflaskor innan vi åkte vidare. Vi åker efter parkens gator mot Government Garden. Där finn Rotorua Museum som är stäng tills vidare pga en jordbävning rätt nyligen. De säger att huset inte är säkert men det är inget man ser på utsidan.

Färden går sedan vidare till Redwood forest. Vad vi ser rätt snart är de träfigurer som står nära I-Site inte längre står där. Ingen information om vad som hänt men kanske dags för någon renovering.

Många ståtliga träd som växer där. Några rötter bara om är efter marken så det gick bra med rullstolen även där det inte är några gångar gjorda. En annan sak. Man kan vara i skogen och inte en enda mygga i sikte 🙂


Här är en film med sekvenser över dagens färd.

 

Rotorua

Vilken fantastik dag vi haft i Rotorua idag. Lite segt att komma i gång och ja ville till Skyline i Rotorua. Det ligger bara några km från campingen och inte svår att hitta. Mycket bilar på parkeringen så jag misstänkte att det kommer att vara köer. Men personalen är alert och ser rullstolen. Så då finns bara en kassa öppen helt plötsligt för oss. Även till gondolen har vi en VIP passage 🙂 Det börjar bra och blir bara bättre.

Då det är lunchdags kollar vi vad som finns att äta. Inte helt oväntat blir det lite snabbmat i form av pizza. Mycket god och en variant av Capricciosa. Inte helt som man är van med från Sverige. Och så dök vår kamrat Konrad upp när det fanns mat 🙂
 

När vi var klara där åkte i till museet som snabbast. Vi ville ta lite bilder även om byggnaden är avspärrad sedan senaste jordbävningen.

Nu var det dagens stora händelse. Vi var inbjudna av Kay och Terry på middag. Carina kan inget om seder och bruk i NZ och jag vet absolut inget. Men vi har en liten påse med oss med servetter med älgar på, en smörkniv i trä med dalahäst på och en liten Kalles kaviar. Kalles ar något som Kay verkligen gillade.

Vad vi gillade var maten. BBQ lamm (mums) med färskpotatis direkt från egen odling (mums) och grönsaker från eget land (mums). Lamm och Nya Zeeland hör verkligen ihop. Som efterrätt serverades Pavlova, en klassisk efterätt från Nya Zeeland.

Men vi pratade om ditten och datten. Mycket om likheter och skillnader mellan våra länder och självklart om neurologiska sjukdomar.


 

Terry och Kay, våra kiwi vänner.

När man ska tanka

Att tanka i Nya Zeeland är inte svårare än hemma, snarare enklare. Det som är svårt är att priserna skiljer sig mellan mackarna. Inte så mycket kartell som i Sverige.

När vi skulle åka från Whakatane så behövde vi tanka diesel. Av en slump så såg vi att en mack inte hade så många kunder som den andra. En snabb koll på priset så såg vi att det skilde 20 cent per liter. Det motsvarar ungefär 1:10 SEK. Då blir det lite skillnad på 60-70 liter.

Nu var det inte bara vi som hade fått för oss att tanka, men vem har bråttom. Och ser man lite vilsen ut så finns det personal som hjälper till med tankningen.