Inget speciellt idag så vi tog fram Sparken för lite test och flygning. Måste få till så att när man snurrar runt att det inte går så fort. Risk för flygsjuka blir överhängande. Lite blåsigt är vid men värst är att det kommer i omgångar. Men Sparken är snäll och hanterar det mesta själv.
Det flygs både högt och lågt och alldeles för fort för att se kontrollerat ut. Det är fortfarande svårt med vilken spak som gör vad. Att sen flyga mot sig själv är ännu värre. Men det är bara att ladda batterier och öva mer.
En spännande funktion är att den flyger hem, dvs platsen där den startade, på egen hand. Skulle självklart testas. Det börjar med att drönaren åker rakt upp, tror det ska vara 20m höjd. Sen flyger den tillbaka. Eftersom solen skiner och himlen skarp så kan vi inte se drönaren men vi hör den. Vi hör att den sjunker i höjd. Ska den träffa hustaket? Ska den fastna i det stora trädet? Men den kommer ner och hovrar på 30cm höjd bara någon halvmeter från startpunkten. Paniken var stor så det var oordning på kommandon. Men tillslut så fick vi ner den på marken i en del.
Mer övning krävs!
Vi har en plan att flyga nere vid sjökanten i Rotorua en lugn och fin kväll. Då ska vi flyga lite över vattnet så då gäller det att göra rätt. Kanske att vi måste upp en bit också för att få den film vi önskar.
Funkar det där med drönarflygeri likadant i NZ som i Sverige? Det gäller väl att ha koll på vad som är skyddsområden och så.
Ja där sitter ni och vippar med tårna på trappan. Här är det en grad kallt och pudersnö och jag ska traska till stan en sväng.
Det blir apostlahästarna för jag vågar inte cykla ifall det är halkigt.
Krama varandra från mig. Hårt.
Så är det, man måste veta var man får flyga och så. Drönaren är lite smart så den vet själv också vad som är ok.
Ta det lugnt med cykeln om det är snö och is. Då är benen mycket bättre.
Ja det man gör mycket och ofta blir man bra på. Ska bli skoj att se filmen över sjön.