Soluppgång 2018 i East Cape

Vi kom aldrig till fyrtornet utan blev kvar på campingen som tänkt. Ganska bra beslut trots allt. Det var så blåsigt och säkert än värre där.

Mycket folk på campingen men inga bråk även om en hel del öl och vin dracks. Inte heller något skrän. Runt midnatt blev det lite tjoande. Några raketer och smällare sen var den delen avklarad. Här skjuts inte raketer från mitten på november till mitten på januari.

Att fota stjärnor var inte att tänka på. Molnigt hela natten men också ganska ljust. Vid 5-tiden så gick vi ut och  tog bilder på soluppgången. Fina färger som skiftade under någon timme innan solen kom upp ordentligt. Det var en kul upplevelse.

När solen kommit upp så startade vi färden västerut. Samma skakiga väg som igår tills vi kom till Te Anaura. Fick tillfälle att fota strandkanten där innan färde fortsatte. Siktet inställt på Opotiki.

Opotiki var inte mycket till ställe att satsa på. Planen ändras därför och nytt mål sätts. Vi satsar på Rotorua. Inte helt otippat kanske 🙂 Vi båda gillar den staden.

GPS inställd på “vår” camping. Det tar några timmar men till slut är vi där. Hoppsan, fullbokat. Det var inget bra. Vi kollar i CamperMate om det finns andra campingar. Men så säger Carina att hon ska in och kolla hur många nätter det är fullt. Men vi får en plast då ett återbud kom in för en halvtimme sen. Det är en jättebra plats med närhet till allt som behövs. Nu blir vi kvar här i fyra nätter innan vi fortsätter.

East Cape

Vi har nu lämnat Te Araroa för färd mot East Cape. Första stopp var snart då vi behövde en dump station. Vi såg den igår på väg till fiket. Dump station låg precis utanför en återvinningscentral. Carina tyckte det var trevligt, hon har ju ett visst tycke för sådana.

Nu bär det av. Inte alls långt vi ska åka. Smal väg men rätt okay. Sen börjas det. Grusväg blandat med sönderkörd asfalt. Vi vräker oss fram i 20-30 km/h. När vi möter någon så är vänstra hjulen utanför vägbanan.

Men det är häftig natur. Havet på ena sidan och bergen på andra. Djur kan man se lite varstans, även på vägen. Det skyltas att det finns säl i vattnet. Det har vi inte sett än men massor med folk som fiskar genom att gå i strandkanten. Det är ebb när vi åker.

Vi kommer fram till vår camping, East Cape Campingground. Ett stort naturligt fält där man tar en plats som passar. Vi tog en ganska plan yta inte allt för långt från stranden. Jättebra väder men i blåsigaste läget. Man kan säga att det känns nästan som en höststorm. Men inte alls så kallt. Solen värmer bra.

Man betalar bara 6NZD per person och natt. Det finn bara en honesty box att lägga pengarna i. Hoppas att folk gör så också.

Vår nyårssupé var inte helt fel. En enkel rätt där vi blev mätta och nöjda. Den bestod i vitt bröd med edamerost. Till det serverades ett vitt Nya Zeeländsk vin.

Väntar på soluppgången

Vi har skippat planen på att åka till fyrtornet. Lite osäkert på vägen men även hur det ser ut där. Om det är brant och massa trappor är det inget för oss. Vi satsar på att fotografera stjärnor i natt och sedan soluppgången. Det blir häftigt.

Honesty Box Här betalar man 6NZD per person

Gott Nytt År

Nu åker vi snart österut till East Cape. Vi kommer då att vara bland de första i världen som ser solen gå upp 2018😎

Det ligger straxt utanför ingenstans så det finns inget internet, inte heller telefoni. Mer info när vi är tillbaka i bebyggda områden.

Vi har nyårsafton nu här. Vi är 12 timmar före er i Sverige.

Hejdå Te Araroa

No action today

Slappardag, skönt. Fint väder när vi vaknade men sen kom vinden. Några regndroppar kom också med. Lite väsen var det och då är det inte de tyska tjejerna som fnittrar som jag tänker på. Två flygplan som flyger fram och tillbaka nästan som konstflyg. Det finns en lite gräsmatta nere i byn som dom använder som flygfält.

Efter lite funderande så åker vi ner och kollar om det finns något café. Det finns det men ser litet ut och är mörkt. Vi åker därför utanför byn till ett annat fik. Det är inte bara ett fik utan man säljer även Manuka honung. Carina tog en paj och jag en Angus burgare.

Efter det så åker vi till strandkanten för att kolla lite. Vi inväntar nu bra väder inför morgondagen. Då åker vi lite mer öster ut till East Cape.

Te Araroa

Lämnade ett blåsigt och lite regnigt Anaura för vidare färd norrut. Siktet inställt på Te Araroa som har en billig camping med obegränsat wifi. Tyvärr finns inte el men vi räknar med att det ska fungera ändå. Det finns kök man kan använda och l behöver vi bara för mikro och ett element. Men det är varmt så element behövs nog inte nu. Mikro kan vi klara oss utan.

Resan var ganska händelselös. Lite då och då så var det serpentinväg, Men här är det dåliga vägar. Många är nog skadade av alla jordbävningar som är in området. Vi åt ingen frukost innan vi startade. Så vi stannade på ett ställe som heter Te Puia Springs. En lite affär med bensin, kaffe, mackor men även varmt som pajer. Jättegod macka som vi tog varsin och drack L&P till. Hon i kassan har inte gått någon charmkurs utan gjorde bara sitt jobb och inget mer.

Det var lite Stilla Havskuster utmed vägen. Så ett och annat topp gjordes. Men vi ska inte hellre sträckköra i år. Rätt nice att stanna till och bara dumglo en stund.

Vi hittade vårat resmål men körde några 100m för långt. Bara att vända. Inga problem att få plats och man väljer ganska fritt var och hur man vill stå. Efter betalning så skulle vi handla lite mat. Beskrivningen var att ut till stora vägen och ta vänster ner mot centrum. Ta vänster igen sen kan man inte missa. Helt rätt, finns bara en affär. Fanns rätt mycket ändå i ett så litet samhälle. Vad som slog oss var att det är mycket maurier som verkar bo här.
På vägen tillbaka så satsade vi lite “wild & crazy” på en crusing. Var lite knöligt att vända och det är inte många gator att köra på. Då ser vi det största och älsta  pohutukawa träd som lär finnas. Det kallas också New Zealand christmas tree. Tyvärr hade det blommat färdigt. Träd som blommar nästan lyser röda.

Nu sitter vi bara och samlar oss. Vi kanske ska äta något sen. Nu bloggar och loggar vi lite och ser ut över stilla havet. Kan erkänna att det är inte så synd om oss 🙂