Mot Auckland

Sista dagen i Nya Zeeland. Vi har packat och fixat men måste nog packa om lite i alla fall. Konstigt att det verkar vara så mycket mer nu än när vi åkte iväg.

Målet för dagen är Drury. Vi har varit där tidigare med husbil men nu tar vi in på motell den här gången. Vi ska också träffa Bev och Greame som kommer dit. Blir lite äta och dricka med mycket prat. Vi har ju inte varit i Auckland den här gången så det får bli så här. Kul att träffa dom och prata lite med dom.

I morgon börjar den långa resan hem. Flyg från Auckland till Singapore. Byta plan där för fortsättning till Moskva för en kort mellanlandning och sedan Arlanda. På Arlanda kommer Simon och kör oss till Torshälla. Då är man tillbaka till vintern. Men våren är på väg och dagarna är längre nu än när vi åkte iväg.

Flen/Torshälla till Ngongotaha

Söndag: Resan börjat runt lunch genom att vi blir skjutsade upp till Arlanda. Skönt att checka in på hotell där då flyget går tidig förmiddag. Det känns som att allt är i ordning och nu är det bara att invänta flyget. Självklart ska vi fira att äntligen ska vi tillbaka dit vi trivs så bra. Kvällsmaten intar vi på O’Laryes, gått, dyrt men jättetråkig personal. Vi får veta att flyget är försenat en timme. Spelar ingen roll när vi ändå ska vänta 12h i Singapore

Måndag: Vi vaknar och käkar frukost på hotellet. Är ju ingen frukostmänniska så det blir inte mycket. Sen iväg för incheckning. Rullstolen har två batterier varav det ena nu är packat som handbagage.

Vi var väl förberedda för lite frågor vi incheckningen. Lithiumbatterier är inget man gillar på flygbolag. Men gram med utskrifter av konversation med Singapore Airlines i Köpenhamn och papper på Eloflex testrapport. Alla nöjda och glada så vi checkar in rullen som specialbagage.

Det flyter på rätt bra och efter en stund så sitter vi på planet. Måste ge en eloge till flygbolagen för passagerare med rullstol. Lite VIP hantering så man går förbi de vanliga köerna. Detta tack vare att man har assistans då vi i detta fall har lånat ett rullstol och en person som hjälper till och skjutsar runt. Det är en tjänst som flygplatsen tillhandahåller utan kostnad. Har funkat jättebra under våra resor.

Regnigt Arlanda
Kyligt Moskva

Vi flyger med en Airbus A-350 som är en ganska stor maskin. Det är långt ifrån fullt på planet från Arlanda. För att fylla planet bättre så är det en kort mellanlandning i Moskva. Där är det lite kallare än i Sverige med -5 istället för +5. Alla ska lämna planet för att ta sig igenom säkerhetskontrollen. Lite av ett skämt då det verkar vara mest för att massa ryssar ska få visa upp sina sura miner.

Efter 10h i luften så hamnar vi tillslut i Singapore. Har är det allt annat än minusgrader och snö. Här har vi att vänta i 12h på att flyga sista sträckan. Vi får då reda på att det flyget är försenat en timme. De kom inte iväg i tid från Auckland pga vädret där. Den rullstol som vi har där är inte senaste modell precis. En sak vi tänkt göra var att äta Belgisk våffla med chokladglass. Men det stället var utanför transithallen. Blir lite extra krångel att gå ut och sedan in igen. Vi har ju handbagaget och sedan en lite besvärlig rullstol.

Det är stor flygplats, mycket stor här i Singapore. Så vi fick åka “bil” till vår gate. Säkert en transport på ett par kilometer. Även här så blev det snack i säkerhetskontrollen angående batterier. Men med vårat förarbete så gick det bra även den här gången. Skönt. Hoppas nu bara att dom varit försiktiga med rullen.

read more

Tre timmar kvar

Nu sitter vi bara och väntar. Bagage incheckat och vi har ätit lite. PitaPit var också gott och enkelt. Vi går snart igenom säkerhetskollen. Flyget försenat redan nu med 30 minuter. Så inte förrän 1400 lyfter vi. Blir lite kortare tid i Singapore och det gör inget.

Corvette driving

Dagen skulle vara att åka till Bev och Greame för att kolla lite vad som hänt sedan vi sågs 2016. Självklart ska då husbilen krångla genom att batteriet är tomt. Men ägaren till campingen vi är på är mycket hjälpsam så efter en stund så startar bilen. Nu gäller det att ha den igång så att batteriet laddas ordentligt.

Eftersom vi inte köpt internet här utan tänkt använda det som finns i GPSn. Nu är den rätt värdelös så får man kontakt med internet så är det snart bruten kontakt. Verkar som enda gången det kan fungera är när man åker. Så nu har vi inte gatuadressen till Bev och Greame. Jag minns bara att gatan börjar på I och ligger i Birkenhead. Men på Google Earth så vet jag exakt var dom bor. Men inget internet.

Vi åker i alla fall. Är ju bara 2 år sedan sist så vi kanske känner igen oss. “Den här backen tycker jag verkar bra”. “Den här macken minns jag”. “Där är den lilla affären i korsningen vi ska svänga vänster i”. Så vi kände igen oss nu ska vi bara stanna vid rätt hus. Även det blev rätt i första försöket.

Vi knackar på och där är dom, våra vänner i Auckland. Vi pratar och skrattar en stund tills vi beslutar för att åka och äta lite. Ståndsmässigt ska vi åka, vi tog Corvetterna såklart. Bev och Greame åker i -64, Carina och jag i -84. Skön känsla att åka utan tak i säkert 25C i mitten på januari. Nepp, längtar inte hem 🙂

Carina i en “Little red Corvette”

Carina är duktig på förhandling så lite plastlådor är nu inhyrda hos våra vänner tills vi hämtar dom nästa resa. Måste väl innebära att vi åker snart igen.

Vi är på Murhpy’s Law i Drury för vår sista natt denna resa. Blir nog en jättegod middag ikväll efter att vi packat. Vi har också betalt så att vi slipper tanka och städa husbilen. Vi räknar med att den kostnaden är helt överkomlig. Vill inte åka åka tillbaka till Sverige 🙁