Vi som bestämt att aldrig, aldrig ska det vara mer än 600 dagar mellan våra Nya Zeelandsresor. Nu har det gått 1000 dagar sedan vi kom hem och fortfarande inget ljusning i att få åka tillbaka igen.
Vi har mycket bilder och reseinformation att titta tillbaka på. Det gör nog mer att man längtar tillbaka än värre. Vad man kan göra är att hoppas att världen går tillbaka till lite mer normala lägen och att våra sjukdomar inte gör det omöjligt. Det sista som överger människan är ju hoppet enligt gammalt ordspråk. Så vi hoppas.
En resa till, bara en resa till. I alla fall till en början😉✈🍷🍺🍔
Kan rekommendera Carinas blogg också