Mot Tauranga

Vägen till Tauranga är inte jättelång men längsta sträckan i år som vi åkt så här långt. Men den är krokig och otroligt vacker. Mycket serpentiner, upp på höga höjder och ner till havsnivå. Kommer lite film när jag klippt den.

Några stopp på vägen blir det då vi försöker stanna efter 45 minuters körning. Skönt att sträcka på sig lite. Det blir ofta lite fotostopp på lämpliga platser. Då vi var hungriga blev det ett stopp på en bensinmack för att köpa mackor och något att dricka. Det blev i Kaihi som är en gammal guldstad. Tror inte man bryter guld längre med det finns museum och ett gammalt dagbrott som jag besökt tidigare.

En liten del från Coromandel på väg öster ut.

 

Driving Creek Railroad

Tredje gången jag är här. 1997, 2007 och nu 2017. Mycket har hänt men många saker är också glömda. Ett helt fantastiskt jobb Berry gjord under många år. Första åren var han själv och allt gjort för han. Med åren som gått har det blivit en affärsrörelse med anställda. Berry själv gick bort förra året.

Att järnvägen finns är för att Berry skaffade marken då leran var perfekt för hans keramik. Nästan som en saga man får höra berättas när man är där.

Vägen från Coromandel till DCR

Coromandel

Vi lämnar Auckland för att ta oss öster ut. Siktet är inställt på Thames och det är inte så långt dit. Jag har varit där en kort sväng få många år sedan och minns inte att den skulle vara så stor.

Vi tyckte båda att vi åker vidare till Coromandel. Det är krokiga smala vägar med stup och branter. Det råder lite delade meningar om vägen, men jag tycker den är läcker 😉 Vi filmar när vi åker så det kommer lite film om detta senare.

Ibland är man ner vid havet, sedan slingrar man sig upp i bergen. Efter vägen växer det massor med New Zealand Christmas Tree.

Nu har vi kommit till vår camping. Som medlem i TOP10 så få vi obegränsat WiFi. Nu får vi jobba i kapp förlorad surfing.

Vi åker vidare

Efter att vi packat ihop så går vi en sväng till Barbara och Marin igen. De har så mycket info som de villigt delar med sig. Som tips på vägen föreslår dom Coromandel. Vi har haft det i tanken så vi får se.

Vi har bestämt oss för Auckland. Så iväg vi åker. Det är till södra Auckland vi har siktet inställt. Bland annat så har vi bestämt var vi ska äta och campa. Det ska bli på Murphy’s Law.

Först ska vi shoppa. Det finns en butik på nätet med NZ saker. Efter mycket snurrande och åkande så kommer vi fram. Men det var inte mycket dom hade i sin lilla affär.

Carina vill ha smycke från Pandora med NZ motiv. I ett shoppingcenter håller dom till och vi hittar dom till slut. Det speciella motivet om önskas görs inte längre. Med tre andra smycken fattas det en futtig NZ dollar för att få en gåva. Eftersom dom inte ville gå oss till mötes gick vi till en annan butik. Så smycket blev det i alla fall.

Nu går färden till Murphy’s. Vi checkar in men får veta att WiFi inte funkar. Det som skulle vara gratis utan begränsning. Vi som använder ganska mycket blev förstås lite besvikna. Men det blev man inte på maten. Mycket gott.

Söderut till Orewa

Då har vi siktet mot Orewa. Det var en bra camping och så ska vi möta upp med Barbara och Martin. Vi hade tänkt att åka mer uppåt till 90-mile beach. Men vi kommer inte lika långt som förra gången per dag.

Barbara och Martin fick vi, egentligen Carina,  kontakt med via slumpen 2016. Sedan dess har det varit via Facebook. De är holländare som levt här länge, Martin i 35 år.

För att enkelt ta sig mellan platser har dom också en liten scooter.

Men det är ju Lucia och Konrad är på humör och lussar för oss på morgonen. Det är en grabb man kan lita på 😉