Mot Wellington

Nu var det dags att åka till Wellington. Den skulle inte bli rakaste eller snabbaste vägen. Det finns en känd viadukt efter en liten sidoväg, den ville jag se. Tyvärr så var det regn och elände men vi kom dit i alla fall. Men ett par bilder blev det på den 77m höga bron.

Ett annat stopp var ”Last Spike”. Ett monument från 1908 då järnvägen byggdes. När jag krupit in i bilen igen för att undkomma regnet så kommer självklart ett godståg åkande. Så den bilden missade jag naturligtvis.

Under fortsatta resan ser vi till och från ett högt snöklätt berg. Kunde bli ett kul foto. Men fortfarande regn och låga moln. Då kommer Carina på att det kan vara Mount Doom. Så vilken lycka när vi en stund senare hittat en avtags väg till berget. Ett par km grusväg men vi kommer tiłl en parkeringsplats. Var en del andra också som hittat dit. Självklart går det bussar hit också. Men ett par bilder blev det å molninklädda berg. Men vi har i alla fall varit där.

Resan fortsätter och efter lite sen lunch stannar vi i Levin där vi tar in på ett motel. Inte så fancy men vi kan i alla fall få sova några timmar in vi fortsätter. Hoppas att vädret blir bättre. Regn är inge kul om man vi se alla fina vyer som erbjuds här i Nya Zeeland.

Livet på landet

Det var lite läten utanför stugan på förmiddagen. Har haft en misstanke från i december att man väger korna lite då och då. Mycket riktigt, det var dags för vägning igen.

Så jag gick över och tittade lite. Fick veta ett man väger dom för man ville skicka lite djur till slakt. Så man motade kossorna i grupper till vågen. Nu är det motorcyklar som hjälpmedel. Allt bokförs och alla djur har RFID taggar. Går snabbt och enkelt att läsa identiteten och man behöver inte kolla öronen på dom.

Djuren markeras med lite färg om de ska till slaktaren. Annars får dom gå kvar ett tag till. Det gäller att få en bra vikt på dom.

Efter det så åkte vi till Jaycar. En trevlig firma som säljer teknik. Det är komponenter, övervakningssytem, högtalare, kablage, ja nästen allt. Lite som Clas Ohlson var för länge sedan. Kjell&Co är väl ganska likt men här finns sakerna på hyllor så det är lätt att hitta nya saker man inte visste man behöver. Att det sedan var rea gjorde inte saken värre 😉 

Lite sen lunch var det nu dags för. Vi åker iväg till ett ställe som ligger 30min från Rotorua. Mitt ute på landet och lite udda väg där. Skogen växer så nära vägen att det blivit som en tunnel man åker i. Lite häftigt. Sen har de lite djur som knatar runt där. Alla är välkomna att prata och klappa dom. Köper man sedan lite mat till dom så blir alla nöjda.

Dagen avslutades med ett besök på Eat Street. Vi valde CBK denna gång. Vilken mat. Hur gott som helst. Jag valde en kötträtt där man själv fick grilla på stenhäll. En bit lamm och ett par bitar nötkött. Till detta färskpotatis och en god sallad. En god pilsner till det.

Besök i Kuirau Park

Varmt idag igen från än nära nog klarblå himmel. Vi tog oss till Kuira Park som ligger ganska centralt i Rotorua och är ett termiskt aktivt område. Det bubblar och kokar lite här och där. Området varnar för att det inte är stabilt men framför allt att man INTE ska röra vattnet av någon orsak. Det är kokande, man behöver inte testa själv.

Området är populärt både bland lokalbefolkningen men också turister. Fint gjort med gångar mellan källorna men också informationstavlor lite varstans.

Vi gick runt en liten sjö där vattnet är så varmt att det alltid ångar. När viden ändrar sig och man kommer in i ångan så kan man förstå hur vattnet är. Man bränner sig inte men varm är ångan.

På en del ställen är det gyttja som bubblar och andra ställen grått vatten. Men det finns också klart vatten.

Det luktar inte speciellt mycket där av svavel. Det däremot kan man finna på östra delen av staden. Bara åka bil där så känner man igen lukten.

En trevlig dag var det. Mycket gående och det är bra för mig. Nu hemma igen i stugan för lite påfyllnad av vätska. Vi har också sagt hejdå till syrran och Bugge som nu sitter på flyget norrut. Har varit jättekul att ha dom här några dagar men också våra uppföljningar när vi varit på varsina platser. Sånt funkar bra med dagens teknik.

Post från hemlandet

Nu så kan jag komma åt min bank igen. Telefonen tog bort mitt mobila bankID lite oväntat. Men dosan var ju med så bara att logga in och skapa nytt. Men se det gick inte. Batteriet i dosan hade tagit slut. Nu är det besvärligt så här straxt före jul. Bara att maila till banken för lite hjälp.

Nu efter ca 2 veckor så har jag ny dosa och kod. Tycket det är en fantastiskt bra service när dom håller till i Katrineholm och här sitter jag i Nya Zeeland. Känns jättebra för det ska väl betalas lite mer räkningar innan vi åker hem. Jättemycket tack för den superba servicen Länsförsäkringar.

En jättestor överraskning var att vi fick ett vykort till oss på vår temporära hemadress i Rotorua. Det var vår vän Bibbi som skickat. Hon följer oss varje steg vi tar här nere.