Tillbaka i Rotorua efter vår lilla tripp till Wellington. Det var riktigt trevliga dagar med allt vad vi fick se och uppleva. Men det är skönt att vara tillbaka igen. Wellington är lite jobbigt med alla backar upp och ned. Trångt är det också så många gator är enkelriktade. Men vi klarade oss fint med ett trevligt litet krypin.
Vi tog det raka vägen och det är lite drygt 500km att åka. Men bra vägar och inte allt för mycket trafik. Inga olyckor var det heller som väl var.
Blev några stopp på vägen, bland annat i Foxton. Verkar vara en liten stad med holländskt ursprung. En stor väderkvarn på torget. I den så var det en liten shop men sovenirer och lite kakor och godis. Han som jobbade där var säkert holländare, det hördes på brytningen lite grand. Blev lite prat om några språk i Norden.
Det är omväxlande natur när man åker här i Nya Zeeland. Ibland är det platt, andra tillfällen höga berg och djupa dalar. Man kommer till en vägsträcka som heter Dessert Road. Inte en sandöken men känns lite sterilt. Det är en platå mitt på norra ön som har många raviner och sprickor efter alla jordbävningar och vulkanutbrott som varit genom årtusenden. En bit bort mot horisonten kunde man se Mount Taraniki med sin snöbeklädda topp. Man såg också Mount Doom som vi var nära när vi åkte ner mot Wellington.
När vi närmar oss Taupo så åker man längs Lake Taupo. Det är den största insjö dom har. Krokig väg men fin natur. Sen är det bara sista biten kvar till Rotorua. Vi skulle bara lite snabbt till Kay och Terry för att få lite honung som deras son Blake gör. Verkligen jättebra vänner Kay och Terry. Hjälper till med idéer och mycket trevligt att träffa. Tänk vad ett mail för dryga 20 år sedan kan göra.
