Tillbaka i Rotorua efter vår lilla tripp till Wellington. Det var riktigt trevliga dagar med allt vad vi fick se och uppleva. Men det är skönt att vara tillbaka igen. Wellington är lite jobbigt med alla backar upp och ned. Trångt är det också så många gator är enkelriktade. Men vi klarade oss fint med ett trevligt litet krypin.

Vi tog det raka vägen och det är lite drygt 500km att åka. Men bra vägar och inte allt för mycket trafik. Inga olyckor var det heller som väl var.

Blev några stopp på vägen, bland annat i Foxton. Verkar vara en liten stad med holländskt ursprung. En stor väderkvarn på torget. I den så var det en liten shop men sovenirer och lite kakor och godis. Han som jobbade där var säkert holländare, det hördes på brytningen lite grand. Blev lite prat om några språk i Norden.

Det är omväxlande natur när man åker här i Nya Zeeland. Ibland är det platt, andra tillfällen höga berg och djupa dalar. Man kommer till en vägsträcka som heter Dessert Road. Inte en sandöken men känns lite sterilt. Det är en platå mitt på norra ön som har många raviner och sprickor efter alla jordbävningar och vulkanutbrott som varit genom årtusenden. En bit bort mot horisonten kunde man se Mount Taraniki med sin snöbeklädda topp. Man såg också Mount Doom som vi var nära när vi åkte ner mot Wellington.

När vi närmar oss Taupo så åker man längs Lake Taupo. Det är den största insjö dom har. Krokig väg men fin natur. Sen är det bara sista biten kvar till Rotorua. Vi skulle bara lite snabbt till Kay och Terry för att få lite honung som deras son Blake gör. Verkligen jättebra vänner Kay och Terry. Hjälper till med idéer och mycket trevligt att träffa. Tänk vad ett mail för dryga 20 år sedan kan göra.

Vi hade ett par saker som vi tänkt göra. Och den första var att gå på museum. Det var inte i går precis. Det som visades där som var av intresse var teracotta soldaterna från Kina. Verkligen häftigt och jätteintressant. Museet i övrigt har många fina utställningar med bla maori kulturen. Men vi kollade med stort intresse in den kinesiska utställningen.

Det var några av bilderna som jag tog. En av de häftigaste utställningar jag sett. Inte jättemånga fullstora figurer men man fick en inblick av hur välgjorda dom är. Och mycket förklarande texter om varje föremål.

Sen skulle vi till den berömda bron i Wellington där det sitter många hänglås fästa och nycklarna på havets botten. Massor med folk på kajen med säljare som säljer massa elände. Och så musikanter av bland kvalitet. Säckpipan var kanon att höra.

Efter detta gick vi till Choclate Factory. Det var inte vår grej precis då det är riktig choklad och inte svensk mellanchoklad. Men vi har i alla fall varit där.

Sista saken var att besöka Cable Car. En typ av spårvagn som på 608 meter stiger 109 meter. Två vagnar som är sammankopplade med en vajer. När en vagn åker upp åker den andra ner. Man möts på halva vägen. Lite häftigt att åka men utsikten är inte att leka med. Fanns även ett litet museum att besöka.