Det är lite tungt nu. Våra 10 veckor har helt plötsligt bara gått. Helt otroligt vad tiden kan gå fort ibland. Har varit jättebra veckor och vi har upplevt mycket, både typiska tursitsaker men också kiwi aktiviteter.

Inbjudna till vara underbarda värdar på middag. Mycket prat och skratt före, under middagen och efter. Vi kommer att sakna stugan, Lyn och Julian. Men vi hoppas kunna träffas igen. Kan bli i Sverige men och i Nya Zeeland igen. För man kan väl inte sluta åka dit bara för att man varit där några gånder.

Nu närmar vi oss slutet på denna resa. Det märks. Vi var inbjudna till våra vänner Terry och Kay på middag. Alltid lika trevligt att träffa dom och prata lite om våra länder och jämföra.

Första gången jag träffade dom var december 1997. Så det har gått några år sedan dess. Ändå känns det som man träffat dom mycket mer är man verkligen har gjort. Det här är tredje året som Carina och jag träffat dom.

Vi bjöds på en klassisk Nya Zeelänsk middag med grillad kyckling med potatis och lite tillbehör. Det som för en svensk kan vara lite udda var rödbeta. Men vad gott det var. Inte att förglömma cheesecake till efterrätt. Man blir bortskämd hos dom, det är helt klart.

Vilken häftig kväll i Rotorua på självaste whaitangi day, nationldagen. Vi fick tips på en koncert som skulle vara utomhus. Inte nog med det, det skulle vara operamusik också. Är varken min eller Carinas favoritmusik men det var mycket bra och underhållande. De stora namnet var ”Sol3 mio”. Det är tre kusiner som är utbildade och kända i den delen av musikvärlden. De framförde några kända stycken som framfördes med humor. Skickligt och underhållande.

Kvällen inleds som sig bör i Nya Zeeland, en hälsning som maurier gör. Lite lätt rysning där. En kväll som man kommer att minnas länge.