Vi är uppe tidigt för att lämna tillbaka bilen. Sen är det många timmar flyget innan vi är tillbaka till mörker och kyla.

Dagen skulle vara att åka till Bev och Greame för att kolla lite vad som hänt sedan vi sågs 2016. Självklart ska då husbilen krångla genom att batteriet är tomt. Men ägaren till campingen vi är på är mycket hjälpsam så efter en stund så startar bilen. Nu gäller det att ha den igång så att batteriet laddas ordentligt.

Eftersom vi inte köpt internet här utan tänkt använda det som finns i GPSn. Nu är den rätt värdelös så får man kontakt med internet så är det snart bruten kontakt. Verkar som enda gången det kan fungera är när man åker. Så nu har vi inte gatuadressen till Bev och Greame. Jag minns bara att gatan börjar på I och ligger i Birkenhead. Men på Google Earth så vet jag exakt var dom bor. Men inget internet.

Vi åker i alla fall. Är ju bara 2 år sedan sist så vi kanske känner igen oss. ”Den här backen tycker jag verkar bra”. ”Den här macken minns jag”. ”Där är den lilla affären i korsningen vi ska svänga vänster i”. Så vi kände igen oss nu ska vi bara stanna vid rätt hus. Även det blev rätt i första försöket.

Vi knackar på och där är dom, våra vänner i Auckland. Vi pratar och skrattar en stund tills vi beslutar för att åka och äta lite. Ståndsmässigt ska vi åka, vi tog Corvetterna såklart. Bev och Greame åker i -64, Carina och jag i -84. Skön känsla att åka utan tak i säkert 25C i mitten på januari. Nepp, längtar inte hem 🙂

Carina i en ”Little red Corvette”

Carina är duktig på förhandling så lite plastlådor är nu inhyrda hos våra vänner tills vi hämtar dom nästa resa. Måste väl innebära att vi åker snart igen.

Vi är på Murhpy’s Law i Drury för vår sista natt denna resa. Blir nog en jättegod middag ikväll efter att vi packat. Vi har också betalt så att vi slipper tanka och städa husbilen. Vi räknar med att den kostnaden är helt överkomlig. Vill inte åka åka tillbaka till Sverige 🙁

Vi har inte tyckt om Orewa Beach Camp site den är gången. Det var tredje gången vi var där den här resan. Fullbokat så det blev inte någon beach site. I stället så kom vi in bland de som ligger länge på samma ställe, troligen den enda plats dom är på. Det kändes som ett riktigt tattarställe. Snacka om att man kan känna sig utanför. Nåja nu har vi lämnat stället och är på en plats vi besökte 2016, Pinewoods Motorpark, mycket lugnare här.

Varmt som sjuton, vi har 30C så inte fryser vi. Efter vi checkade in så åkte vi till Silverdale för lunch och lite shopping. Carina hittade ett nytt ställe som hon ville prova men jag tog Gourme Sandwitch på Rib ’n Roast. Det är en macka med kvalitet.

Vi stannade till lite vid beachen på väg tillbaka till campingen. Där blev det en liten eftermiddags nap. Det har inte varit så många sådana. Men när det är så här varmt orkar vi inte så mycket mer än så. Blev en tur till recptionen där dom säljer glass. Och där hittar man L&P glass, samma som drickan. Var i och för sig isglass men det funkar det också. I NZ christmas tree hänger det paket. Det är nog julutsmyckningen. Stämmer inte fortfarande att 25-30C varmt och jul.

På kvällen gick vi ned till stranden för att se om man kunde se Auckland upplyst på håll. Men det var inte många lysen man såg. Men ljummet och skönt när vi gick. Annars har det inte varit något idag. Vi har tittat på vad vi ska se och göra nästa resa. Ja, det verkar bli en fortsättning på våra äventyr. Vi har lite andra planer hur vi sa ta oss fram och hur vi ska bo. Men det talar jag inte om nu. Inte heller när vi ska åka.

Så kom vi till Kelly Tarlton till slut. Var skönt att gå där i underjorden med vatten lite överallt. Det är en organisation som räddar djur och växter i den marina världen. Mycket handlar om sydpolen av naturliga själ. Bland om expeditioner till sydpolen där man byggt upp hur deras boende såg ut. Finns till och med saker där som var med i expeditioner.

Det vinns alla typer av fiskar simmandes i stora akvarier. Vissa är som vanliga akvarier men stora. Andra går man i som en tunnel. Där simmar det runt hajar, rockor och andra varelser.

Man kan även köpa biljett för att vara med bakom kulisserna. Vet inte vad man får vara med om men säkert guide som berättar mycket och se hur tankarna fungerar samt kanske vara med och mata.

Vår följeslagare Konrad var naturligtvis med. Han satt och spanade in humrarna. Undrar vem om trodde vem skull vara huvudrätten för dagen. Humrarna är inte små precis. Konrad är en kaxig lite krabat och visade ingen rädsla för dom.


Efter vårt besök där åkte vi till Silverdale för att äta lunch på ett favoritställe. Om köttet igår lämnade mer att önska så är det perfekt här.