Tidig morgon i farmarens liv

Djuren levererades ganska sent på kvällen kan tyckas. Klockan var ungefär halv nio på kvällen när djurtransporten kom. Han hade ändå ett ställe till att lämna på. De djuren var i trailern som han lämnade lite i Rotorua.

Helt otroligt så lugna de var när dom gjick av. Inget väsen alls utan med lite puttande så kom de ut allihop.

På morgonen sedan var det upp tidigt för att märka, väga och medicinera nykomlingarna. Eftersom det var två grupper så blev det med lite automatik separerade. Det var inte riktigt omtyckt. Var lite muanden för att försöka hålla ihop gruppen. Men när alla var klara och ute i hagen så var alla glada igen.

Nu är djuren ute i någon hage och har det bra. De kommer att se de djur som redan betar här men kommer troligen inte att gå i samma hage som dom. Lite av tanken att hålla djur i samma ålder tillsammans. Lättare då att hålla reda på när det är dags att skicka iväg dom.

Driva nya djur till ny hage

Today is farm day

Vi blev inbjudna av vårt värdpar Lyn och Julian att följa med på en djurauktion. Vägen dit var naturligtvis inte den väg som en turist skulle ta utan vad som en kiwi tar för då vet man alla bra genvägar. Bara en sådan sak som vägen var värt resan. Höga berg och djupa dalar.

Snacka om att få uppleva NZ på ett sett som inte är normalt för turister.

Vi fick lära oss lite om vad man kallar djuren om de är feta eller magra. Också hur man bjuder. Gäller att vara förberedd då det går ganska fort om utroparen är nöjd med priset. Priset gäller per djur men det kan vara flera i samma utrop.

Det blev två lotter inköpta med totalt 14 kor. Leverans under kvällen. Det måste självklart kollas på. Och i morgon så ska de nya djuren vägas, märkas, vattnas och svansar fixas till. Så det blir en mycket att titta på då också.

En riktigt höjdardag har det varit.

Lake side

Det var lite osäkert med väderutsikter idag så vi åkte ner till stranden. Där var det en marknad men också en bilutställning. Marknaden var det mycket krimskrams på så det var snabbt avklarad. Efter det så gick vi och kollade på bilarna en liten stund. Alla möjliga typer av bilar, nya och gamla. Men ganska mycket engelskt men det kan man nog vänta sig här på Nya Zeeland.

RMRC öppet hus

Fick tips igår av Terry att det var öppet hus hos tågklubben här i Rotorua den här helgen. Så varför inte. Man kan åka dit och fördriva en liten stund.

De har flera anläggningar och relativt slitna eller under ombyggnad. Men då jag sett lokalen under 20 års tid så är det av lite intresse att se vad som händer.

Några bilder blev det och kul att se föreningen fortfarande är levande. Samma problem här som hemma i Sverige, svårt med klubbar på det här viset. Men dom kämpar på och rätt bra med besök hade dom också under den lilla stund jag var där.

Hemma igen

Tillbaka i Rotorua efter vår lilla tripp till Wellington. Det var riktigt trevliga dagar med allt vad vi fick se och uppleva. Men det är skönt att vara tillbaka igen. Wellington är lite jobbigt med alla backar upp och ned. Trångt är det också så många gator är enkelriktade. Men vi klarade oss fint med ett trevligt litet krypin.

Vi tog det raka vägen och det är lite drygt 500km att åka. Men bra vägar och inte allt för mycket trafik. Inga olyckor var det heller som väl var.

Blev några stopp på vägen, bland annat i Foxton. Verkar vara en liten stad med holländskt ursprung. En stor väderkvarn på torget. I den så var det en liten shop men sovenirer och lite kakor och godis. Han som jobbade där var säkert holländare, det hördes på brytningen lite grand. Blev lite prat om några språk i Norden.

Det är omväxlande natur när man åker här i Nya Zeeland. Ibland är det platt, andra tillfällen höga berg och djupa dalar. Man kommer till en vägsträcka som heter Dessert Road. Inte en sandöken men känns lite sterilt. Det är en platå mitt på norra ön som har många raviner och sprickor efter alla jordbävningar och vulkanutbrott som varit genom årtusenden. En bit bort mot horisonten kunde man se Mount Taraniki med sin snöbeklädda topp. Man såg också Mount Doom som vi var nära när vi åkte ner mot Wellington.

När vi närmar oss Taupo så åker man längs Lake Taupo. Det är den största insjö dom har. Krokig väg men fin natur. Sen är det bara sista biten kvar till Rotorua. Vi skulle bara lite snabbt till Kay och Terry för att få lite honung som deras son Blake gör. Verkligen jättebra vänner Kay och Terry. Hjälper till med idéer och mycket trevligt att träffa. Tänk vad ett mail för dryga 20 år sedan kan göra.